Hur det hela startade.

Jag är inte uppvuxen med hund. Då det fanns kraftigt allergiska personer i familjen så blev det aldrig någon vovve oavsett hur mycket jag och mina syskon tjatade. Så när jag flyttade hemifrån vid nitton års ålder slog jag till när tillfället visade sig. En bekants hund skulle få valpar! Och det var inte vilken hund som helst. Det var en underbar tik som var en blandning mellan Schäfer och Irländsk Varghund, min drömras! Det kunde ju inte bli bättre! En härligt varm augustidag, 2006, fick jag hämta hem min nya (stora) lilla tjej, som jag döpte till Sega.

Tillsammans med Sega lärde jag mig så väldigt mycket! Både bra och dåliga saker, tyvärr. Som så många andra oerfarna första-hunds-ägare ramlade jag ner i tränings-fälla efter tränings-fälla, med en nedbrytning av vår relation som följd. Trots det tog vi oss igenom många jobbiga motgångar, sida vid sida. Hon svek mig aldrig och jag jobbade hela tiden på att bli en bättre ägare. I denna vevan blev jag mer och mer intresserad av etologi och hundens psykologi. Men då jag inte hade några ekonomiska medel vid den tiden, och en utbildning till hundpsykolog kostade väldigt mycket pengar, så fick jag vända mig i en annan riktning.

Hundtränare var inget som lockade mig på den tiden.

I mitt huvud så handlade det enbart om att spatsera omkring på en gräsplan med hunden vid förarens sida och lära hunden "trick" så som Sitt, Ligg och Stanna Kvar.

Min räddning blev istället yrket Hundfrisör. Ett yrke som kombinerade både hundpsykologi och kreativitet och från första stund kände jag mig hemma.

Ett års utbildning som lärling och i maj, 2011, började nästa etapp av mitt liv. Jag startade mitt egna företag och jag skaffade mig hund nummer två, en liten dvärgpudel-tjej på 4 år som hette Ella.

Några månader innan Sega skulle fylla 13 år, så valde vi att låta henne få somna in. Ryggen och höfterna började ge upp och hon hade stundvis svårt med balansen och att kunna resa sig. Jag hade svurit till henne att hon aldrig skulle behöva lida för min skull och det var en fruktansvärt tung dag när jag och min sambo och vår lilla Ella lämnade veterinärkliniken utan vår trygga, gamla klippa. 

Sorgen och saknade efter Sega var svår att komma över, och när jag väl började känna mig bättre så slog smärta nummer två till. Ella började få krampanfall med dissorientering och kraftigt försämrad syn som följd. I juni det året, endast två månader efter Segas bortgång, fick även Ella somna in, endast 12 år gammal. Det visade sig att hon hade utvecklat en hjärntumör.

Våren 2019 var fruktansvärt tung. Men det fanns en ljusning på horisonten... 

Min väg till att bli en "Pro Dog Trainer".

Redan innan de gamla hundarna gick bort hade jag siktet inställt på att nästa hund skulle bli en cockerspaniel. En ny god vän, som själv var hundfrisör, men även uppfödare, skulle få en kull valpar på sin ena tik, en riktigt härlig liten hund som jag genast blev förtjust i.

Sommaren 2019 var extremt tom utan mina gamla hundar, men ett litet ljus glimmade i horisonten i form av den lilla cockerspaniel valpen jag skulle få ta hem när den var redo.

Vi hämtade lilla Tifa i augusti, och jag lovade både henne och mig själv att vår framtid skulle enbart omges av positiva interaktioner och träningsmetoder.

Envis som jag var, (jag hade ju trots allt jobbat med hundar i 8 år!) så valde jag att inte gå någon kurs med min nya valp. Fortfarande hade jag fördomen om att vi bara skulle få stolpa omkring på en gräsplan och träna moment som inte skulle hjälpa oss i vardagen.

Så jag bestämde mig för att fixa det själv! Jag läste väl nån bok lite halvhjärtat och tänkte "hur svårt kan det vara"? Det visade sig vara något besvärligare än jag hade tänkt!

När Tifa var ca 7 månader anmälde vi oss till en Nosework-kurs för nybörjare, i hopp om att hitta något som skulle hjälpa min nu galna tonåring till cocker! Vi hade jätteroligt och dök verkligen in i Nosework-världen med nosen först! Men trots all vår Nosework träning så drog hon fortfarande som ett godståg, skällde som en galning på kvällarna och tiggde mat konstant!

Jag höll på att slita mitt hår i trött frustration och dök mer och mer in i sociala medier för att försöka komma undan. Där snubblade jag över ett gäng färgglada och sprudlande facebook-annonser om hundträning. Ett par brittiska hundtränare med stora leenden och glatt humör som lovade att de kunde hjälpa även de svåraste fallen. Man behövde bara tänka annorlunda.

Detta var Tom och Lauren på Absolute Dogs!

Jag anmälde mig till deras onlinekurs och kände mig genast upplyft. Hundarnas språk och psykologi beskrevs på ett smart och lättförståeligt sätt, övningarna var roliga och resultaten visade sig snabbt!

Framåt julen samma år tog jag på prov hem en ny hund med förhoppningen att Tifa skulle ha någon hon kunde leka med. Springer spanieln Demi var 8 månader och alldeles fantastisk! Det fanns inte en chans att jag skulle kunna lämna tillbaka henne! Så nu hade jag två hundar och en ny syn på hundträning!

Ju mer jag lärde mig om detta andra synsättet på hundträning och ju mer resultat jag såg i mina egna hundar, desto fler kurser på Absolute Dogs gick jag.

Nu var hundägandet och träningen riktigt rolig! Precis så som jag alltid hade önskat det skulle vara.

Till min stora glädje visade det sig att Absolut Dogs även erbjöd hundtränarutbildning. The Pro Dog Trainer Programme!

I juni 2023 blev jag färdig med utbildningen och kunde titulera mig "Pro Dog Trainer" och nu, i början av 2025, får det väl ändå vara dags att göra något med det!